Sverige har världens enda påstått feministiska regering. Ändå är det här en 12-årig flicka skjuts till döds på öppen gata. Det är här en ung mamma mördas med barnet i famnen. Och det är här kvinnor inte törs gå ut på kvällarna, det skriver Désirée Pethrus och Sarah Havneraas i Expressen.
Janine Alm Ericson skriver att regeringens feminism spelar på en ny planhalva. Och det är helt korrekt. Politiska lösningar på kvinnors verkliga problem finns nämligen inte där.
Har Miljöpartiet någonsin ställt sig frågan; hur mår egentligen kvinnorna i vårt land? Vilka är deras vardagsbekymmer? För resultatet av den feministiska politiken är inget att stoltsera med.
Om regeringspartierna inte förstår varför Kristdemokraterna vill ta fram en ny jämställdhetspolitik, så kommer här en kort påminnelse om läget i Sverige:
Kvinnor oroar sig för frågor som handlar om att få livet att hålla ihop. Kvinnor är rädda inför och efter sin förlossning. De är oroliga över att det inte finns tillräckligt med förskoleplatser i kommunen. De kan inte garanteras en jämlik vård i hela landet om de skulle drabbas av cancer. Tjejer lever under hedersförtryck. Sjukskrivningar bland kvinnor skjuter i höjden. Det påverkar livsinkomsten långsiktigt men också kvinnors hälsa negativt.
Det finns enorma jämställdhetsproblem. Och de beror inte på patriarkala strukturer, utan snarast på att svensk feminism och svensk politik satsat på helt fel saker.
Ny arbetsgrupp om jämställdhet
Ett av de första uttalande Annika Strandhäll gjorde när hon blev Socialdemokraternas jämställdhetspolitiska talesperson, var att säga att hon skulle slåss för kvoterade bolagsstyrelser. Det kallas symbolpolitik – och det kommer minsann inte KD slåss för.
Därför lanserar Kristdemokraterna en arbetsgrupp som ska arbeta med att utveckla svensk jämställdhetspolitik. Arbetsgruppen kommer bland annat utreda frågor som:
Hur stärker vi kvinnors pensioner?
Hur stödjer vi kvinnors företagande och ägande?
Hur förbättrar vi kvinnohälsovården – det vill säga förlossning, mödravård och gynekologi.
Hur säkerställer vi en trygg och flexibel barnomsorg?
Hur förbättrar vi villkoren inom kvinnodominerande yrken?
Hur skyddar vi kvinnor från hedersförtryck, hedersvåld och kvinnofridskränkning?