Sök

EU har gått vilse i jämställdhets­politiken

Uppdaterat: 17 feb.


Europaparlamentet vill i jämställdhets­politikens namn se allt större ingrepp i medlems­ländernas själv­bestämmande liksom kampanjer som läxar upp medborgarna om hur de ska leva sina liv. Det skriver Sarah Havneraas, KD.


EU flyttar fram sina positioner när det gäller jämställdhetspolitiken. För några år sedan såg vi hur antalet pappamånader plötsligt blev föremål för EU-reglering, med jämställdhet som huvudargument. Detta trots att frågan aldrig besvarades om hur jämställdheten rimligen kan främjas av att familjepolitiken placeras i Bryssel.


Trots det kommer vi fortsätta se en EU-centralistisk agenda som ska påtvingas medlemsländerna med jämställdhet som argumentationsgrund.


EU-kommissionen har exempelvis dammat av sitt gamla förslag om att via EU-lagstiftning kvotera bolagsstyrelser. Arbetsmarknadens parter i Sverige är också mycket oroliga för EU-kommissionens vilja att under jämställdhetsargument tvinga fram en EU-lagstiftning rörande lönetransparens, som i praktiken riskerar omintetgöra den individuella lönesättningen. Det är uppenbart att EU gått helt vilse i jämställdhets­politiken.


Ingriper i ländernas självbestämmande

Som om EU-kommissionens agenda inte vore illa nog kräver dessutom Europaparlamentet, i sin nyligen formulerade syn på EU:s jämställdhets­politik, ännu större ingrepp i såväl medborgarnas som medlems­ländernas självbestämmande.


I sin kommentar till EU-kommissionens jämställdhets­agenda föreslår Europa­parlamentet allt från sjukvårds- och arbetsmarknads­politisk EU-centralism till olika EU-kampanjer som läxar upp medborgarna om hur de ska leva sina liv. Kristdemokraterna röstade givetvis nej. Bland de svenska partierna gav dock S, V, MP och L betänkandet sitt stöd.


Socialdemokraterna gick så långt som att hävda att antagandet utgjorde en ”seger”. Låt oss titta på några av förslagen som fanns med i den text som januaripartierna, minus Centern, ställde sig bakom i Europa­parlamentet:

Vill kvotera valsystemet

Betänkandet stödjer inte bara EU-kommissionens vilja att genom EU-lagstiftning kvotera bolagsstyrelser utan vill därutöver också kvotera valsystemet, så att könsvarvade vallistor blir påbjudet i lag. Att kvinnor inte kan själva, utan måste få speciella kvoter, innebär i sig självt en nedvärderande syn på kvinnor. Att därutöver anse att frågan bäst hanteras i Bryssel är svårbegripligt.

Man föreslår vidare att EU:s ministerråd skapar ett speciellt organ där endast medlemsländernas jämställdhetsministrar träffas, i stället för att som i dag dela råds­konstellation med bland andra arbets­marknads-, konsument- och social­ministrarna. Som jämförelse kan nämnas att försvars-, handels-, utrikes- och biståndsministrarna även de samsas om en rådskonstellation. Det är onekligen svårt att tänka sig ett större symbolpolitiskt slag i luften än att kräva inrättandet av ett speciellt ministerråd enbart för jämställdhets­ministrarna. Krav på en vidare utbyggnad av EU:s symbolpolitiska byråkrati tjänar under alla omständigheter inte Europas kvinnor.


Kommunikation mot könsstereotyper

Betänkandet innehåller krav på EU-kommissionen att genomföra olika ”kommunikationskampanjer” riktade mot medborgarna för att få dem att bättre passa in i mallen av den moderna jämställda människan.


Kommissionen uppmanas genomföra kampanjsatsningar om allt från att motverka könsstereotyper till att upplysa mödrar om hur mycket de bör amma. Här avslöjas en tvivelaktig människosyn. Som om det vore EU som ska forma medborgarna, i stället för medborgarna som ska forma EU.


Detta är som sagt tack och lov inte lag­stiftning, utan i nuläget endast en åsikts­yttring från Europaparlamentet. Men det betyder inte att orden saknar betydelse.

När svenska politiker, från såväl liberalt som socialistiskt håll, ställer sig bakom en text med den här typen av förslag är det alarmerande.


Få kvinnor i Sverige och Europa lär känna att deras vardag skulle förbättras av EU-påbud om kvotering, utbyggd EU-byråkrati, att vårdfrågorna plötsligt börjar regleras i Bryssel eller att EU-kommissionen lanserar nya informationskampanjer om hur vi ska leva våra liv. Jag beklagar att S, V, MP och L uppenbarligen är av motsatt åsikt. Läs hela artikeln i Svenska dagbladet