Ett års fängelse, som dessutom ytterst få döms till, är inte tillräckligt för att avskräcka torskarna. Ska det inte kosta mer än så att köpa en människas kropp? Det skriver kristdemokraterna Sarah Havneraas och Nike Örbrink.
Kvinnors kroppar säljs i Stockholms innerstads mörkaste vrår, men ändå är det männens historier som hamnar i centrum. Även om polisen gör allt de kan för att stoppa förövarna behövs det mer från politiskt håll för att bekämpa grundproblemet.
En av tio män i Sverige uppskattas någon gång i livet ha köpt sexuella tjänster. I medierna skrivs det om vad männen sa när de greps, hur de förklarade sig, hur de känner inför sitt beteende. Kvinnornas vittnesmål hörs nästan aldrig.
De flesta män döms till dagsböter, få döms till fängelse. Den straffskärpning som gjordes 2011 innebär att den som har köpt sex kan dömas till upp till ett års fängelse. Ett års fängelse, som dessutom ytterst få döms till, är inte tillräckligt för att avskräcka torskarna. Ska det inte kosta mer än så att köpa en människas kropp?
Enligt Mikamottagningarna uppskattas mellan 200 och 250 kvinnor leva inom gatuprostitution. Då prostitution och människohandel för sexuella ändamål till stor del sker i det fördolda är mörkertalet stort.
Med falska förhoppningar lockas utsatta flickor och kvinnor in i en slavliknande tillvaro präglad av hot, våld, psykisk och social misär.
Den svenska lagstiftningen är unik och ska värnas. Men utlandsfödda kvinnor som tvingats till prostitution i Sverige vet sällan om att deras handling inte är brottslig. Därför vågar få också söka hjälp. Det måste göras mer för att nå ut till kvinnorna så att fler vågar ta hjälp.
Människohandel och trafficking är ett av EU:s största misslyckanden. Flickor och kvinnor från fattigare EU-länder luras att lämna sina hemländer med löften om ett bättre liv, i stället säljs deras kroppar.
Brister i EU:s arbete mot trafficking
EU har i dag ett anti-trafficking-direktiv, som binder medlemsländerna vid vissa åtgärder och harmoniserar en del straffsatser. Men det är uppenbart att det finns brister. Synen på sexköp hos medlemsländerna är ett av problemen. Detta gör det svårt att enas om en mer effektiv strategi för att bekämpa människohandel.
Regeringen har konsekvent bortprioriterat arbetet mot människohandel. Den har nöjt sig med att hylla den svenska sexköpslagstiftningen. Uppenbarligen är lagen inte tillräcklig för att stoppa den organiserade handeln med kvinnors kroppar.
Nu behövs:
Skärpning av straffen för traffickingbrott och sexhandel.
Mer resurser till polisen för att kunna ha specialiserade poliser inriktade på människohandel och prostitution i alla regioner.
Utökad uppsökande verksamhet för att ge stöd, hjälp och information för människor att ta sig ur sexhandeln.
Aktivt arbeta för att EU:s medlemsländer tar efter Sverige och kriminaliserar sexköp.
Som vanligt behövs det en mediestorm för att regeringen ska reagera.
Nu tycks åtminstone Socialdemokraterna äntligen ha insett att straffen för sexköp måste bli strängare. Högre straff har inte bara en avskräckande effekt, utan kan även bidra till att förebygga brottslighet och ge brottsoffret någon form av upprättelse – även om det är långt ifrån tillräckligt.
När regeringen, med Socialdemokraterna i spetsen, får upp ögonen för en fråga brukar de ofta kopiera Kristdemokraternas förslag. Vi säger: varsågoda, ta för er.
Yorumlar