Jämställdhet mellan kvinnor och män står inskrivet i EU:s grundlag och alla ska ges samma rättigheter och möjligheter att påverka och förverkliga sina drömmar och liv. Tyvärr tenderar man att fokusera på inskränkande
tvångsregleringar av medlemsländernas individuella lagstiftningar, som den sociala pelaren, snarare än att förbättra kvinnors och flickors situationer i de avseenden som verkligen räknas.
 

För några år sedan såg vi hur familjepolitiken placeras i Bryssel när antalet pappamånader plötsligt blev föremål för EU-reglering. Arbetsmarknadens parter i Sverige är också oroliga för EU-kommissionens vilja att tvinga
fram en EU-lagstiftning rörande lönetransparens, som i praktiken riskerar omintetgöra den individuella lönesättningen.
 

Parallellt med detta är hundratusentals kvinnor inom EU fortfarande offer för den utbredda sexhandeln. Andelen flickor som utsätts för tvångsgifte innan de fyllt 18 år är fortfarande för hög och vålds- och sexualbrotten klaras alltför sällan upp.

Flickor könsstympas fortfarande i runtom i Europa och världen och kvinnor har inte samma tillgång till utbildning eller sjukvård. Dessa fruktansvärda brott mot kvinnor är oerhört viktiga att åtgärda. I stället för att detaljreglera
medlemsländernas familje- och socialpolitik bör man arbeta mer mot Agenda 2030-målen och alla människors rätt till ett liv fritt från våld och diskriminering.

För att sätta högre press på andra länder att ge kvinnor samma rättigheter så vill vi att högre krav ställs när EU ingår handelsavtal eller när Sverige ingår  bilaterala avtal med länder. Utrikespolitiken bör ha ett jämställd-hetsfokus där flickor och kvinnors rätt till utbildning och en god hälsa och vård, samt försörjning är prioriterat.

 

Många kvinnor i utsatta länder saknar äganderätt. I regel företräds de av ett manligt överhuvud i sin släkt. Äganderätten behöver generellt stärkas så att enskilda får inflytande och intresse för att värna den mark och de
naturvärden de lever i, därtill behöver kvinnors deltagande i detta stärkas.

Vi behöver även se till att kvinnor kan odla mark och få stöd till att starta näringsverksamheter, exempelvis genom mikrokreditlån. Sverige kan utifrån sin utrikes- och biståndspolitik bidra till detta.