Varför vill C-kvinnor begränsa familjers frihet?

Tack Centerkvinnor, för att ni så tydligt visar skillnaden mellan två politiska alternativ. På den ena sidan ett rödgrönt synsätt som bygger på förmyndarskap, kvotering och reglering av familjers vardag. På den andra sidan ett borgerligt alternativ som faktiskt litar på kvinnors och familjers förmåga att själva fatta beslut.

Ni talar om frihet som i praktiken innebär kvoterad och reglerad föräldraförsäkring och mindre frihet för kvinnor och familjer. Vi tror på självbestämmande, där familjer själva får avgöra vad som fungerar bäst utifrån barnets behov, amning och livspussel.

Kvinnor tar ut 70–80 procent av föräldradagarna. Inte för att de tvingas – utan för att de väljer det. Att beskriva dessa kvinnor som offer för sina egna beslut är nedlåtande och verklighetsfrånvänt. Att behålla så kallade pappamånader löser inga av problemen ni tar upp. För uttaget handlar inte om jämställdhet i teorin. Det handlar om familjens behov i praktiken – något politiker inte ska styra eller kvotera fram. Att kvinnor halkar efter i löneutveckling och får lägre pension är verkliga problem, men de löses inte genom att staten bestämmer vem som ska vara hemma med barnen.

Dessutom visar utvärderingar av de redan kvoterade pappadagarna att kvinnor i högre utsträckning istället tar ut obetalda föräldradagar.

Det är knappast ett steg mot stärkt kvinnlig ekonomi – tvärtom riskerar det att försämra kvinnors ekonomiska situation ytterligare. I Kristdemokratiska kvinnoförbundet driver vi frågor för verklighetens kvinnor. Kvinnor som inte ska straffas med lägre pension eller sämre karriärmöjligheter – oavsett hur deras familjepussel ser ut.

Ni skriver att ”möjligheter ger makt över det egna livet”. Just därför undrar vi: Varför vill ni begränsa familjers frihet och makt att själva bestämma?

Vi arbetar för jämställda arbetsplatser, en jämställd syn på föräldraskap och en framtid där politiken litar på familjerna. Vi tror på Sverige, på den svenska familjen och på att människor kan lösa sitt livspussel utan tvång, kvoteringar och pekpinnar.

Att ta bort de öronmärkta månaderna är inte att backa in i framtiden. Det är att gå framåt med tillit – till kvinnor, till män och till familjerna själva. Läs hela repliken i Östersundsposten